”Medan LO- och TCO-topparna lider av samförståndsfundamentalism, så lider oppositionen bland gräsrötterna ofta av strejkfixering.” SAC-medlemmarna Hästbacka och Falk efterlyser olika alternativ till strejk och betonar att vägen till lyckade strejker vanligtvis är lång.
Vad är en fackföreningsrörelse? Det är rimligen arbetskamrater i rörelse, kollegor som håller ihop och agerar tillsammans. Då kan vi konstatera att den svenska fackföreningsrörelsen har reducerats till små spridda öar i skuggan av stora fackliga byråkratier.
Rörelsens pånyttfödelse bromsas av enögdhet. Medan LO- och TCO-topparna lider av samförståndsfundamentalism, så lider oppositionen bland gräsrötterna ofta av strejkfixering. Facktopparnas ständiga käpphäst är att förhandla och teckna kollektivavtal. I takt med arbetsmarknadens förslumning är kollektivavtalet snart en förbrukad käpphäst.
Det är kollektiv kamp som ger kollektiva uppgörelser ett värde. Kollektiv kamp ska dock inte reduceras till strejk. Bland fackliga gräsrötter ropas det i tid och otid efter storstrejk eller rentav generalstrejk. Det kan handla om LAS eller lönerna eller strejkrätten eller något annat.
Den svenska strejkfrekvensen är dock väldig låg sedan början av 1990-talet och ropen efter strejk brukar fastna i romantik. Om det inte är fransmännens buller och bång som romantiseras, så är det strejkintensiteten i Sverige före andra världskriget eller något liknande.
Det är också vanligt att frustrerade gräsrötter drömmer om spektakulära strejker i en obestämd framtid. Det skapar en tröskel för att komma igång med den grundläggande organiseringen på arbetsplatsen.
Fackliga metoder bör rimligen värderas med avseende på resultaten. En hög strejkfrekvens kan inte ha ett egenvärde (lika lite som en låg frekvens har ett egenvärde). Det är en olycklig myt att strejk alltid skulle vara de anställdas främsta vapen.
Ett viktigt men föga känt faktum är att den syndikalistiska fackföreningen SAC har en tradition av skepsis mot strejker. Det framgår redan av 1910 års Manifest till Sveriges arbetare. Där betonas att den fackliga kampen inte ska reduceras till de ”korslagda armarnas” strid. Vidare sägs att ”den tiden är sedan länge förbi, då det var tillräckligt att kasta spaden och hyveln åt sidan blott, och föreskriva resp. arbetsgivare fredsvillkoren”.
Under 1920-talets strejktoppar blev syndikalisterna än mer skeptiska till strejker av typen allmänt uttåg från arbetsplatserna. Syndikalisterna betonade kamp på insidan, facklig arbetsförmedling och att kraven måste gälla ökat inflytande över arbetets ledning, så att behovet av strejker mot ledningsbeslut minskar. Kamp på insidan kunde ta formen av exempelvis kollektiv maskning. Facklig arbetsförmedling innebar att anställda och arbetssökande drev gemensamma krav mot arbetsgivare.
Det ska medges att även vi SAC-anslutna ibland har gått vilse i strejkfixering och försökt hasta fram strejker. Ett exempel är en strejk till försvar av A-kassorna år 2006. Det blev en skrällförlust. Så sent som 2019 gjordes ett försök till symbolisk strejk i klimatfrågan. Såvitt vi undertecknade vet var det ingen arbetsplats som stängdes ned i det sistnämnda fallet. Vi har givetvis inget emot att syndikalister försöker organisera sina kollegor kring miljöfrågor, tvärtom, men det kräver tålmodigt arbete.
Innan man tar en konflikt bör arbetsplatsen kartläggas. Här ingår att greppa den aktuella management-filosofin och vara beredd på motdrag.
På SAC:s fackliga utbildningar har vi blivit bättre på att understryka att vägen till lyckad strejk vanligtvis är lång. Det första myrsteget kan vara att anställda bryter tystnaden. Kanske kräver personalen större inflytande över schemaläggningen. Därefter kanske de anställda går vidare till en namninsamling för gratis arbetskläder. Om stressnivån är hög kan nästa steg vara att argumentera för nyanställningar. Ifall ledningen inte är mottaglig för personalens argument, kanske det är lämpligt att vägra jobba övertid så länge som arbetsplatsen är underbemannad.
Det tar tid att bygga upp förmågan att pressa arbetsgivaren. Arbetskamraterna måste testa sin förmåga att vinna små strider för att se om de är redo för nästa steg. I USA kallar fackföreningarna detta strukturtester. Då testas olika alternativ till strejk.
Innan man tar en konflikt bör arbetsplatsen kartläggas. Här ingår att greppa den aktuella management-filosofin och vara beredd på motdrag. Det är i konflikter som artiga chefer kan komma ut som brutala despoter.
På följande rader tänker vi ge ett axplock av alternativ till strejk. Alternativen kan kategoriseras i fyra olika typer av tryck: moraliskt, psykologiskt, ekonomiskt och juridiskt tryck.
(1) Att utöva ett moraliskt tryck innebär att personalen bearbetar chefernas vilja att göra rätt enligt sin egen moraluppfattning eller viljan att uppfattas som rättvisa i personalens ögon. Några exempel på detta är att ifrågasätta beslut på personalmöten, göra enkäter och kritisera chefers agerande i en facklig arbetsplatstidning.
Det moraliska trycket blir ett slags skamstraff för cheferna. Det händer givetvis att chefer inte bryr sig om att de uppfattas som orättvisa. Vissa har ingen skam i kroppen. Då biter inte det moraliska trycket, men kanske fungerar ett psykologiskt tryck.
(2) Det psykologiska trycket handlar om att trots allt skapa olägenheter för skamlösa chefer, att skapa en stress eller påfrestande situation för dem. Ett exempel är att utfärda fackliga varningar till chefer som har behandlat kollegor illa. Det är egentligen bara arbetsgivare som kan utfärda varningar med någon rättslig status. Men det hindrar inte att fackföreningen ändå ger en skriftlig varning till chefer och gör varningen tillgänglig för alla anställda.
Ett annat exempel är att slå in en kil mellan cheferna på arbetsgivarsidan. Anställda kan försöka liera sig med chefer som är positiva till personalens krav mot negativa chefer. Personalen kan också uppvakta högre chefer för att förmå dem att pressa lägre chefer.
Ytterligare en variant av psykologiskt tryck är att distansera sig från ledningen. Man låter cheferna förstå att personalen inte vill ha med dem att göra förrän de har tagit sitt förnuft till fånga. Några exempel är att bojkotta firmafesten, ordna julbord utan cheferna eller skippa personalresan.
(3) Att utöva ett ekonomiskt tryck innebär att personalen sänker arbetsgivarens intäkter eller driver upp kostnaderna, men inte bara det. Det kan också innebära att man kastar grus i ledningens maskineri, utsätter en chef för risken att avpolletteras uppifrån, utsätter arbetsgivaren för risken att förlora en affärspartner eller att man exponerar varumärket. Hur kan det gå till?
Ett exempel är att ”jobba efter regelboken” (även kallat obstruktion). Det innebär att anställda följer gällande regler på arbetsplatsen till punkt och pricka så att arbetet fördröjs. En annan metod är att konkurrensutsätta arbetsgivaren genom att hota byta jobb.
Ytterligare en metod kallas ibland ”facklig outsourcing”. Det innebär att man pressar en arbetsgivare genom att bearbeta en annan arbetsgivare som har någon koppling till den första arbetsgivaren. En lämplig situation kan vara att en facklig konflikt uppstår på ett städföretag som anlitas av andra företag. Ledningen för städföretaget kan bli pressad av ett fackligt varsel om att informera kundföretagen.
De mest kända formerna av ekonomisk påtryckning är strejker och blockader. Medan strejk vanligtvis innebär att man lägger ned allt arbete, så innebär blockad att man vägrar utföra vissa moment av arbetsprocessen. Det kallas också partiell stridsåtgärd.
Blockad förekommer i många varianter: övertids- och mertidsblockad, att sätta vissa arbetsuppgifter eller redskap i blockad, att sätta arbetsresor i blockad, att blockera in- och utlåning av arbetskraft mellan olika driftställen, att vägra leverera varor till vissa företag och nyanställningsblockad.
Nyanställningsblockad är en vädjan om solidaritet till arbetssökande. De uppmanas att ej ta anställning på arbetsplatsen tills konflikten är löst. De arbetssökande har då en neutralitetsrätt som innebär att Arbetsförmedlingen inte ska dirigera arbetskraft till arbetsplatsen.
En metod som kallas ”god strejk” eller ”god blockad” har förekommit i tjänstesektorn. Det innebär att de anställda ger brukar- eller konsumentsidan en bättre eller billigare service på arbetsgivarens bekostnad. Det kan exempelvis ske genom att personalen bara utför kundnära arbete och låter andra arbetsuppgifter ligga.
Facklig kamp är producenternas kamp. Det kan kombineras med konsumentaktioner, förutsatt att producenterna efterfrågar sådana aktioner. Bojkott är en välkänd metod men dess motsats är mindre känd. Motsatsen kallas ”label” på engelska. Det innebär att fackföreningar certifierar arbetsgivare som lever upp till vissa krav och rekommenderar konsumenter att köpa från dem.
(4) Det juridiska trycket, slutligen, kan bli aktuellt när arbetsgivare bryter mot lagar och avtal. Det juridiska trycket utövas främst via civilrättsliga kanaler. Fackföreningen begär då förhandling i en rättstvist med stöd av paragraf 10 i medbestämmandelagen (tvisteförhandling). Fackföreningen kräver att en viss regel ska följas under hot om skadestånd och ytterst stämning till Arbetsdomstolen. Det är dock bäst om personalen kan behålla kontrollen över ärendet på arbetsplatsen och kombinerar det juridiska trycket med andra typer av påverkan.
Utöver de nämnda påtryckningarna har skyddsombud en särskild verktygslåda som inte ska underskattas. Skyddsombud har rätt att stoppa farligt arbete och kan ålägga arbetsgivare att undersöka och åtgärda brister i arbetsmiljön (genom en så kallad 6:6a-anmälan).
På den långa vägen till strejk kan ett personalkollektiv mycket väl upptäcka att olika alternativ till strejk fungerar bättre än strejk på deras arbetsplats. Som sagt: det är resultaten som räknas. Målet är ett mänskligare arbetsliv och samhälle.
I USA har den fackliga veteranen Joe Burns uttryckt frustration över det han kallar ”fake strikes”. Politiska grupper utan förankring på arbetsplatserna har gång på gång utlyst strejker som aldrig blivit verklighet. Det finns tydligen många generaler utan arméer som försöker trolla fram generalstrejker. Joe Burns råd är: “If you want a general strike, organize your co-workers”.
På den långa vägen till strejk kan ett personalkollektiv mycket väl upptäcka att olika alternativ till strejk fungerar bättre än strejk på deras arbetsplats. Som sagt: det är resultaten som räknas. Målet är ett mänskligare arbetsliv och samhälle.
Inom SAC fungerar det så att centrala funktionärer har en plikt att vara behjälpliga om lokala enheter beslutar sig för strejk; plikten finns där även om funktionärerna skulle vara skeptiska till strejk. Samtidigt är det så att lokala enheter gör klokt i att fundera flera varv kring utsikterna att vinna en strejk.
Fackligt arbete är sällan en dans på rosor men generellt kan sägas att humor stärker stridsmoralen. I syndikalisten John Anderssons memoarer (Rebell i klassamhälle och välfärdsstat) återges en lönestrid i Göteborgs hamn år 1912. Där blev humorn ett vapen. Arbetarna genomförde maskningsaktioner, varpå förmännen sändes ned i lastrummen för att driva upp tempot. Arbetarna svarade med att jobba ännu långsammare och sjunga psalmen: ”Mörkrets furste stiger ned”. Förmännen ledsnade och när de klättrade uppför lejdaren sjöng arbetarna: ”Din klara sol går åter upp”.
Rasmus Hästbacka, medlem i Umeå LS
Kristian Falk, medlem i Enköping-Heby LS
